Den röda blomman

Du kanske har sett att under november månad varje år så bär många britter en röd blomma på bröstet. Vad symboliserar den? Här kommer lite bakgrund både till blomman och annat som den har anknytning till: 
 
I dag är det Remembrance Sunday i Storbritannien, då man under alla covid-fria år har en parad förbi krigsmonumentet the Cenotaph i London, då drottningen och hennes närmaste lägger ner kransar, liksom landets högsta politiker, representanter för Samväldet och för de brittiska, väpnade styrkorna. På denna dag uppmärksammas alla de som förlorat livet på grund av de krig som landet deltar och har deltagit i genom åren. I  år är den stora paraden givetvis inställt och en mindre ceremoni kommer sändas via BBC.
 
Den egentliga Remembrance Day är dock om några dagar; den 11 november. Datumet är valt för att det är den officiella stilleståndsdagen efter första världskriget och exakt kl 11 håller man på många platser runt om i landet två tysta minuter. Traditionen skapades 1919 och var då i första hand en minnesdag för de som stupat i det som kallades det stora kriget, men numera innefattar den även andra världskrigets och övriga väpnade konflikters offer. 
 
"at the 11th hour of the 11th day of the 11th month"
 
Ibland kallas dagen lite informellt också för Poppy Day. Blomman är en vallmo, på engelska en poppy, som ska påminna om de stora, rödblommiga fälten i Flandern, där så många liv släcktes på slagfält och i skyttegravar. Den säljs lite här och var och intäkterna går till de britter som drabbats av krig; barn som förlorat en förälder, veteraner som skadats på olika sätt, till rehabilitering och annan verksamhet. Du kanske också har sett kransarna med röda plastblommor som ligger framför allt vid olika krigsmonument? Det är samma poppies som man har i knapphålet. 
 
I Westminster Abbey finns sedan 1920 den okände soldatens grav. Det är en slumpvis utvald soldat som förlorade livet under första världskriget som fick sin sista vila här, begraven bland kungar och andra storheter. Bland hedersgästerna på begravningen den 11 november fanns 100 kvinnor som förlorat sina makar och söner under kriget, och som saknade en grav att gå till. Runt den finns också en dekoration med vallmoblommor. Under veckan runt Remembrance Day har man också som en minneslund utanför kyrkan, där man kan sätta ner små träkors till minne av de soldater, nära och kära, som man förlorat. Tidigare denna vecka hölls en liten ceremoni vid graven med drottningen som gäst; en näst intill privat tillställning men få närvarande på grund av den situation som vi befinner oss i. Du kan se ett klipp via denna LÄNK
 
Vi i Sverige har tack och lov inte upplevt krig på många, många år, men i Storbritannien är det fortfarande närvarande. Generellt är britterna stolta över sin armé, flotta och flygvapen och de hyllas ofta, även i andra sammanhang än runt Remembrance Day. Jag hade länge lite svårt att relatera till det, men bor man en längre tid i landet så blir det liksom en del av livet. Så oavsett vad man tycker om krig, så är det ändå en del av både historien, nutiden och själen i detta örike. 
 
 
Foto på ett foto från en utställning om den okände soldatens grav på National Army Museum
 
 
 Också en bild från National Army Museum: Monter med poppies, en krans och insamlingsbössa.
 
 
The Cenotaph, nationalmonumentet för alla som offrat sina liv för Storbritannien i väpnade konflikter. Den finns på Whitehall, mellan Downing Street och parlamentshuset i London. 
 
 
Kung George V lägger en blomma på den okände soldatens kista innan den anländer till Westminster Abbey på begravningsdagen för 100 år sedan, den 11 november 1920.